Vi har sett en teater som hette Orfeus - dödsriket tur och retur. Teatern handlade först och främst om Orfeus och hans lyra men även om Eurydike som han träffar och tvärt förälskar sig i. Orfeus och Eurydike vill mer än gärna gifta sig med varandra, men plötsligt en dag blir Eurydike biten av en orm och dör. Eurydike försvinner då ner i dödsriket och det är då Orfeus bestämmer sig för att försöka ta sig ner dit för att hämta tillbaka henne. Teatern utspelar sig i de steg och på de platser som Orfeus kommer till innan han riktigt når dödsriket. Platserna finns inte på riktigt men i tanken får Orfeus träffa t.ex Hermes och Hades - båda tagna ur den grekiska mytologin. På platserna utspelar sig både dramatik, tragedi, komedi och romantik och Orfeus har till god hjälp av sin lyra som han kan spela så vackert och fängslande på. 

Teatern var i vissa stunder ganska roande och jag tyckte det var en bra teater med ett väldigt bra skådespeleri. (Rolig tolkning på hur man med annat sätt kan visa att man åker båt) Trots att teatern hade en hel del oroande och sorgsna tankar kring både tragedi och död så tar ändå det humoristiska i teatern överhand och jag kan med säkerhet säga att det är den bästa teatern jag sett på länge.

   Jag tyckte som sagt att skådespelarna var väldigt duktiga och om inte alla märke till Orfeus bror så har han faktiskt medverkat i både serien "Nya tider" och filmen "KOPPS". En annan sak som var väldigt interessant och roligt att se var hur otroligt välangagerat allt var på scenen, och hur allt hängde ihop så himla bra, med god hjälp av passande musik och kostymer. Jag tror med stor sannolikhet att det moderna i teatern gjorde den bättre, och jag kan med andra ord inte säga annat än att jag tyckte teatern var förvånansvärt bra, bättre än jag kunnat tro och jag har egentligen inga direkt negativa åsikter angående den här teatern. 

Teatern Orfeus får ett bra betyg av mig trots att "skolteatrar" inte alls brukar vara något för mig.

Jaha, då var man inne på sluttampen av boken och trots att jag utan dåligt samvete kan säga att det här inte var någon bok för mig, kan jag inte låta bli att tycka att den är lite spännande, vad ska hända nu i slutet, ska det bli ett bra eller dåligt slut?..

I det här sista avsnittet får man bland annat följa då Tristan med en gammal fiskares kläder och andra saker förklär sig så bra att ingen känner igen honom, inte ens Isolde till en början, men efter mycket om och men lyckas han övertyga henne att det är Tristan hennes älskade som kommit tillbaka.

För att inte bli avslöjad ännu en gång flyr Tristan tillbaka till Carhaix i Bretagne för att hjälpa sin vapenbroder Kaherdin men bara i hopp om att få återse sin kära Isolde innan hans timme är slagen.  Tristan och Kaherdin drar ut i krig mot en baron vid namn Bedalis och hans bröder. Tristan lyckas döda de sju bröderna men har själv blivit svårt sårad av en förgiftad lans.

Den här gången passade jag på att läsa lite fler sidor innan jag nu skriver inlägg nr2 och det är mycket som har hänt sedan senast.

Tristan har genom en besegrad strid mot en drake, kunnat ta med sig Isolde den Blonda tillbaka med honom till Tintagel. Den förtrollade drycken som gör att de som dricker den tillsammans ska älska varandra med alla sina sinnen och alla sina tankar för all tid, i livet och i döden och som det är menat att Marc och hans blivande hustru Isolde den Blonda ska dricka, hamnar i "orätta" händer hos Tristan och Isolde och de är de två som kommer att dela på kärleksdrycken och kommer därför vara bundna till varandra i all evighet..dock kan jag inte tro att det är kärleksdrycken som håller de så hårt bundna till varandra..

I de följande avsnitten får man följa deras svåra kamp för kärleken till varandra. Marc har upptäckt Tristans svek mot honom och visar ut honom ur landet, Tristan har till en början svårt att lämna landet och besöker till en början Isolde i smyg men de avslöjas och Tristan reser iväg för att tjäna andra hertigar i olika länder, vid ett tillfälle råkar han av misstag tacka jag till att gifta sig med den fagra Isolde med de Vita Händerna, men han kan aldrig ur sitt hjärta släppa sin eviga kärlek till Isolde den Blonda och i slutet av det här "kapitlet" jag har läst så har Tristan och Kaherdin besegrat greve Riol av Nantes.

Tristan och Isolde inlägg 3                                                ¨

Nu när jag har läst klart boken Tristan och Isolde är det dags för det sista, något längre inlägget. Boken som är skriven av den franske författaren Joseph Bédier handlar om en kamp för (den fördömda) kärleken och i boken finner man både trolldrycker, drakar och andra förtrollade ting...

Tristans far dör ute i krig och när Tristan föds föds han enligt sin mor i sorgens tecken och ska därav bära namnet Tristan. Redan i tidig ålder visar Tristan stor kunskap på jakt&vapenhantering och ses snabbt som en tapper och duktig ung man. Tristan visar också upp för andra hur duktig han är på att spela harpa och alla häpnas Tristan. En av de som fängslas mest av sången och spelandet på harpan är  hans farbror Konung Marc som vill att Tristan ska stanna hos honom och tjäna honom- och så förblir det. För Marc kämpar Tristan t.ex i striden mellan honom och Morholt där Tristan tar hem segern och på så sätt slipper Cornwall släppa iväg trehundra pojkar och trehundra flickor att bli bortförda till Irland. Men när Tristan vinner slaget blir han dock stucken med Morholts förgiftade svärd och inget botemedel fanns för att rädda tristan. Tristan ber att de ska lägga honom på en båt utan segel och åror där endast hans harpa ska ligga bredvid och hans män gör som han säger. Efter ett par dagar hamnar han i hamnen Weisefort och genom deras härskarinna Isolde den blonda och hennes läkekonst blir Tristan bra igen och efter en tid flyr han tillbaka till konung Marc.

Marc hittar en dag ett hårstrå, ett gyllne blont hårstrå och för att kungen ska göra sina tjänare till viljes vill han ha kvinnan som hårstråt kommer ifrån som sin hustru. Tristan som känner igen hårstråt från Isolde den Blonda tar på sig utmaningen och rustar ett skepp för att hämta hem henne. För att Tristan ska kunna ta Isolde den Blonda med sig måste han först dräpa en stor drake och när det är gjort så seglar han tillbaka mot konung Marc tillsammans med henne. Man skulle kunna säga att allt elände som berättelsen skulle föra med sig börjar på båten tillbaka till Cornwall, då Tristan och Isolde av misstag dricker av en kärleksdryck som Isoldes mor blandat och som egentligen är avsedd för Isolde och hennes blivande make Marc för att de ska älska varandra i all evighet. I och med att det nu är Isolde och Tristan som druckit utav det kommer de vara oskiljaktiga in i döden...

      När Mark tagit Isolde till sin fru följde många tunga och många lite lättare dagar men Isolde kunde inte slita sina tankar från Tristan , och samma för Tristan vad det gällde Isolde. Synd bara att deras kärlek är förbjuden och ingen ska få reda på att de har den här förbindelsen till varandra. Trots att de vet att de omöjligtvis kan visa sin kärlek till varandra eftersom Isolde är gift med Marc och kommer det fram att hon är otrogen med Marcs ”bästa vän” kommer det antagligen bli mycket stora problem. Tiden flyter på men en natt märker förrädarna att Tristan försökt ta sig till Isolde och när Marc får reda på det dömer han de till döden. Tristan lyckas med nöd och näppe fly och han lyckas även få med sig Isolde efter många om och men. I skogen får de hålla sig undan länge men efter att Marc en dag hittar dem i skogen men förbarmar sig över dem bestämmer sig Tristan för att försöka lämna tillbaka Isolde till Marc och själv dra iväg till Frisland och Bretagne. För att Isolde och Tristan inte ska kunna skiljas åt helt får Tristan en ring av grön jaspis. Tristan flyr härefter till Wales. Under två år hör Tristan inte något av Isolde alls och vid ett snabbt och ogenomtänkt tillfälle då han vunnit en strid med hertig Hoël gifter han sig med hertigens dotter Isolde med de Vita Händerna. Kaherdin får reda på att Tristan älskar en annan kvinna men grips av Tristans historia bakom allting och försöker hjälpa honom. När hovet ska lämna Tintagel och bege sig till Vita Heden förklär sig Tristan och hans medhjälpare och betraktar på avstånd när Isolde och hovet kommer ridande. Tristan och de andra blir upptäckta och tvingas fly. När Tristan senare återvänder till Saint-Lubin är han förklädd till en spetälsk, men drottningen går ifrån honom och Tristan sätter segel mot Bretagne igen. När Tristan kommer till Bretagne ser han i hamnen ett skepp som är påväg till Tintagel och han bestämmer sig för att åka tillbaka åter igen. När han kommer fram klär han ut sig till en gammal fiskare, rakar av sig håret, smörjer in ansiktet med en vätska så att han får en annan ansiktsfärg och beger sig till slottet. Hovet tror att han är en galning men efter mycket övertalning får Tristan tillslut träffa Isolde. Till en början känner hon inte alls igen honom men när hon ser ringen som Tristan bär vet hon- det är han..Tristan berättar för Isolde att han åter måste fly innan någon avslöjar honom men ber Isolde att komma när hans timma slår. När Tristan återvänder till Carhaix i Bretagne drar han ut i krig med Kaherdin där han lyckas dräpa de sju bröderna de kämpar emot men Tristan har blivit svårt skadad av en förgiftad och ingen kan bota giftet som nu spred sig i Tristans kropp. Tristan förstår att döden är på väg och vill träffa Isolde en sista gång och därför skickar han Kaherdin för att hämta henne. Kaherdin lyckas få med henne tillbaka och dräper på vägen den sista av de fyra som förrått Tristan.

Tristan väntade i stor plåga länge på att Kaherdin ska återvända med Isolde och gråter varje dag när han inte tror hon ska komma. Tillslut orkar inte Tristan med sin väntan längre och tar sakta sitt sista andetag. När Isolde väl kommer fram och får reda på att hennes Tristan redan har dött springer hon in till rummet där han ligger, lägger sig bredvid honom, kysser hans mun, sluter honom hårt i sina armar och tar även hon sitt sista andetag...När Marc fick höra om händelsen, seglar han dit, hämtar hem kistorna, begraver dem i slottskapellet och på natten växer en lövrik björnbärsbuske med doftande blommor ur Tristans grav. Busken växte upp som en spira tvärs över kapellet och sänker sig ned i Isoldes grav. Folket försöker gång på gång hugga av busken men nästa morgon är den lika lövrik och blomstrande som innan de huggt ned den och alla inser att hugga ned den är förgäves.

Jag tycker inte att det är något problem att ta sig igenom boken när man väl kommit in i läsandet av det något gammaldagsa skrivsättet, men om jag själv skulle välja bok skulle inte den här boken där det handlar om en tidigt fördömd kärlek som man redan i början av boken får reda på kommer sluta med död vara något för mig. Vad det gäller boken så kan man ju tycka att trots all tragedi som boken faktiskt innehåller måste jag säga att Tristan har stor tur i väldigt många situationer, och jag kan ibland tycka att det känns som om han ska verka så överduktig i allting hela tiden. Trots sina misslyckanden lyckas han ändå nästan alltid komma undan den med sin tur och skicklighet. Jag har lite svårt för berättelser med overkliga ting så som förtrollade drycker, drakar, troll osv , det är lite för mycket för mig om jag ska vara riktigt ärlig. Jag har fortfarande lite svårt att tro att det var trolldrycken som gjorde Tristan och Isolde så förbundna till varandra och jag tycker det känns sorgligt att läsa om den olyckliga kärleken, en förbjuden kärlek där de två som älskar varandra så mycket och känner sig förbundna till varandra i all evighet inte får älska varandra..

Jag tycker att boken ändå får med en tankeställare vad det gäller den verkliga kärleken. I sagor ska det oftast sluta med att kärleksparet lever lyckliga i alla sina dagar men så är det ju inte i boken om Tristan och Isolde och i verkligheten är det ju faktiskt så att kärlek inte alltid är lyckligt,, och slutar inte heller alltid så lyckligt tyvärr.

Jaha då var det bara att försöka sig på det här med bloggandet då så får vi se hur det går:)

Hur som helst så har jag läst Tristan och Isolde och jag har kommit en liten bit in i boken. I början kan det lätt kännas lite svårt att läsa texten pga. det annorlunda skrivspråket/skrivsättet. Det aningen gammaldagsa skrivsättet gör att det tar lite längre tid att läsa än vad det hade gjort med en nyare bok med mordernare skrivsätt eftersom man i boken Tristan och Isolde ibland får tänka efter både en och två gånger för att förstå vad som menas med ett specifikt ord eller en mening.

Jag har ingen större åsikt vad det gäller boken hittils utan väntar med spänning på vad fortsättningen har att erbjuda .. ! :)

   Vad jag kan säga hittils är väl att trots bakrunden bakom uppkomsten av sitt namn Tristan verkar han vara en väldigt framgångsrik ung man som visar stora färdigheter inom jakt,vapenhantering osv. Tristan hade en väldig tur  efter utmaningen och striden mot riddare Morholt då han fått ett stick med ett förgiftat spjut, dömd att dö - räddas utav Isolde den Blonda. Bland det sist jag läste var att Tristan nu lovar att föra Isolde den blonda (Den sköna med gyllne lockar) till konung Marc..så vi får se vad som händer..